svarat

Svar: Ja, vi träffades genom MM (Media Markt). I början när vi byggde upp butiken och efter öppning så pratade vi inte ens med varandra. Han visste inte ens vad jag hette. Någon månad efter öppning började vi umgås genom ett par andra kollegor. Vi båda hade väl det lite tufft på varsitt håll med galna ex och jag kan bara tala för min egen del, men han var (är) otroligt lätt att prata med. Nyår 2008 var vi ett litet gäng som blev alldeles för fulla, däribland var jag och R. Roligt hade vi och ja, resten är för privat för att skriva ut här. Jag kan säga så här att efter nyår dejtade vi lite och det tog ett bra tag innan jag ville erkänna för mig själv eller för andra vad jag tyckte om denne man, men till slut så kom det fram. Vi flyttade ihop efter ett halvår och idag är jag världens lyckligaste med världens finaste knasboll ♥
Svar: Intresset för mode föddes när jag började jobba på Lindex 2006. Innan dess fungerade mina slitna jeans och min urtvättade munktröja riktigt bra – jämt. Varje dag faktiskt. Till och med på sommarn! När jag köpte min första klänning på Lindex skrattade mitt ex så hårt att jag trodde han skulle få andnöd. Det fanns liksom inte på kartan att jag skulle ha klänning. Och därifrån har det bara utvecklats och jag har nog så gott som hittat min stil. Vem jag är och vad jag tycker om. Jag tycker det är så sjukt kul med kläder och skor. Som andra samlar på frimärken eller böcker, samlar jag på kläder och skor. När jag var liten var det ärvda kläder och reafynd som prydde min kropp. Vilket jag också blev mobbad för. Jag kommer ihåg hur en del av mina klasskompisar glassade runt i det senaste från JC (som var coolt när jag var liten) och jag var så ledsen. Barn kan vara så hemska!

Svar: Oj, jag vill så mycket. Mitt drömyrke är helt klart inredare/butikskommunikatör. Det är så sjukt roligt att få exponera och skylta om butiker. Jag är i mitt sanna esse när jag får syssla med sådant. Annars står både inköpare och butikschef på listan över potentiella jobb. Jag har ett något för stort kontrollbehov och är ibland löjligt ärlig med vad jag tycker och tänker. Har pga detta många gånger hört att jag borde satsa på chefspositionen. Sen vill jag faktiskt någon gång bli psykolog. Jag har 60 hp psykologi och ett års utbildning på psykosocialt arbete i ryggsäcken. Jag vill bli en grym psykolog och jag vill hjälpa vilsna själar att hitta hem. Någon gång i framtiden ska jag söka in till psykologprogrammet och bli lika bra som min hjälte!

Svar: Att arbeta i en skobutik är väldigt roligt och lärorikt. Inte kunde jag väl ana att man måste kunna så mycket om skor. Det visar sig nämligen att det är inte många som kör på mitt spår med snygghet går före bekvämlighet. Annars så är det så lungt och skönt. Ingen stress. Jag är van vid att jobba röven av mig och att jobba för dubbla personer, men nu är det så rofyllt och lungt. Inte riktigt van vid det. Sen så säger jag inte att så är läget i alla skobutiker utan bara hur det är i min.

Svar: Klart att man är sugen att komma hem med ett nytt par varje dag. Men (tro det eller ej) jag har insett att för min ekonomi kommer det inte att löna sig. Vi ska jobba i skor från butiken och förväntas ha skor ifrån den senaste säsongen. Det vill säga att ska man då köpa på sig allt man vill ha så har man snart inga pengar kvar och överjävligt många skor. Jag har hittills köpt tre par skor från den här säsongen och planerar två-tre par till, sen får det vara bra hösten är ju snart här (hemskt men sant). Skorna som jag köper nu, kommer jag kunna ha nästa år också men inte på jobbet. Hänger ni med i mitt resonemang?

---

Oj, vad långa svar det blev. Hoppas ni är nöjda med svaren på era frågor. Undrar ni något mer så skriv en kommentar så svarar jag!