Jag har en vän som undrar vad man ska göra när man har en familjemedlem eller en släkting som man inte tycker om eller inte kommer överrens med. Ska man acceptera läget eller ska man gå där ifrån. Kanske är det någon mer där ute som funderar på samma sak? Jag kände att jag var tvungen att ta upp detta, då ämnet verkar vara tabubelagt.Vi avslutar relationer var och varannan dag. Relationer till teleoperatörer, vänner och käresta avslutas till höger och till vänster. Inget konstigt med det, mår man inte bra i en relation så ska man avsluta den. Men varför är det inte okej att avsluta familjerelationer?När man ständigt fylls med ångest och ilska av att prata, se och umgås med familjemedlemmar så är mitt råd att gå. Dessa människor kommer inte att ändra sig och du måste se till dig själv i första hand. Du ska överleva på denna planet i många år framöver så varför lägga energi på något som inte ger dig något mer än magsår? Det kommer att vara tungt till en början men du vänjer dig. Till slut kommer du att finna fred med dig själv och livet kommer att bli bättre. Jag vet. Jag har gjort det. Jag har avslutat familjerelationer.På papper har jag två levande föräldrar. I verkligheten not so much. Efter tjugofyra år av ångest, ilska, magont och självförakt (för det var ju såklart mitt fel) avslutade jag två familjerelationer. Efter tjugofyra år av missade födelsedagar och missade julaftonsdagar – sa jag nej. Jag är viktigare än det här. Läget kommer aldrig att ändras. Mitt val var att stå kvar och må psykiskt dåligt – eller att gå och må bättre än någonsin. Jag valde det sista. Men jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt. Klart det inte var lätt och är inte lätt. Klart att jag saknar att kunna ringa till någon om vad som helst när som helst. Men jag är inte ensam. Jag har fantastiska vänner, en fantastisk sambo och svärföräldrar. Blod är inte alltid tjockare än vatten! Våga ta steget – det är okej.
Vad har du för åsikter kring detta?
13 comments
Jag tycker att alla relationer som får en att må dåligt ska avslutas vare sig det är vänner eller släkt. Visst kan man försöka reda ut det som stör men om det inte går så är det enda alternativet kvar att lämna.
Jag tror också att man måste ta ansvar för sig själv och sin egen lycka. Självklart är alla värda flera chanser men om något inte förändras kan det vara bra att bryta eller åtminstone ta en paus från varandra. relationer ska ju ger mer glädje än sorg och om de bara gör att man mår dåligt är de osunda.
Modigt av dig att skriva om det finis! Stor kram
Fint och starkt av dig att skriva om just detta. Du sätter ord på precis så mycket av det jag också känner fast med andra släktingar och nu är det också som du vet nog för mig med. Man lever för länge för att klara av att omge sig med hemska energitjuvar som aldrig ger utan bara tar. Och man orkar inte heller leva med att få höra att det är man själv som är en bortskämd jänta som inte tänker på andra när det inte är ett dugg sant. Men det tar tid att inse att man faktiskt är bra. En bra människa. kramar min vän
Jag håller med om det du skriver och tycker att det var himla bra skriver! Jag har själv sagt upp relationen med familjemedlemmar som fått mig att må dåligt och inte stötta mig..
ville bara skriva tack! du har så rätt.
Ja All heder av dig att ta upp ämnet! Jag själv är uppväxt med att familjen Är allt och släkten ska stå dig närmre än bästa vänner, ibland har det stämt ibland inte. Det är svårt det dära om man inte klarar av med vissa människor, jag själv har en svägerska som det inte alltid har funkat med men som jag nu hittat en perfekt lösning till; umgås Ibland, några ggr om året. Det har funkat och jag mår bättre. Men att helt avsluta en relation är inget fel på om man mår dåligt, det är modigt! Kram
STOR STOR KRAM! Och jag tycker det är "kul" (det är ju inte kul, men jag kommer inte på något bättre ord) att du skriver om lite annat än mode ibland! Och på tal om mode så känner jag ibland att jag inte borde läsa din blogg eftersom jag får så mycket ha-begär i mitt uppe i mitt köpstopp! Haha!
… och förresten så håller jag med dig! Helt klart.
Strongt av dig att skriva om för visst är det tabubelagt. Jag har inte kontakt med någon på min sida. Mina svärföräldrar är bättre än mina någonsin varit. Men det värsta när man berättar för andra ibland är att så många säger " det är så tråkigt när det blir så, men du ska se att det blir nog bra, ni kommer nog att lösa det en dag och få en fin kontakt en dag" ja visst är det tråligg, men ibland funkar det bara inte, och jag kommer inte vilja ha kontakt längre fram i livet å hoppas på en fin kontakt! Bespara mig den kommentaren!
Starkt av dig att skriva om det och jag haller helt med! Bättre att klippa bandet med sana energitjuvar! Kram!
Hittade till detta inlägget via din bloggtag och det går precis rakt in i hjärtat på mig. Känns som att jag kan copy+pastea dina ord och klistra in dem som en beskrivning av mina familjerelationer. Jag har nämligen också tvingats bryta dem. Är inte redo att skriva om det i bloggen ännu men gosh vad glad jag blir att du gör det. Väldigt skönt att känna att det finns fler. <3
Åh fina, det är inte lätt att handskas med och för min del gör det ont varenda dag men ibland måste man bryta för att orka ta sig vidare i livet ❤️