Oct 15 2011

img_3826_170075577_large_170557572

Jag har en vän som undrar vad man ska göra när man har en familjemedlem eller en släkting som man inte tycker om eller inte kommer överrens med. Ska man acceptera läget eller ska man gå där ifrån. Kanske är det någon mer där ute som funderar på samma sak? Jag kände att jag var tvungen att ta upp detta, då ämnet verkar vara tabubelagt.Vi avslutar relationer var och varannan dag. Relationer till teleoperatörer, vänner och käresta avslutas till höger och till vänster. Inget konstigt med det, mår man inte bra i en relation så ska man avsluta den. Men varför är det inte okej att avsluta familjerelationer?När man ständigt fylls med ångest och ilska av att prata, se och umgås med familjemedlemmar så är mitt råd att gå. Dessa människor kommer inte att ändra sig och du måste se till dig själv i första hand. Du ska överleva på denna planet i många år framöver så varför lägga energi på något som inte ger dig något mer än magsår? Det kommer att vara tungt till en början men du vänjer dig. Till slut kommer du att finna fred med dig själv och livet kommer att bli bättre. Jag vet. Jag har gjort det. Jag har avslutat familjerelationer.På papper har jag två levande föräldrar. I verkligheten not so much. Efter tjugofyra år av ångest, ilska, magont och självförakt (för det var ju såklart mitt fel) avslutade jag två familjerelationer. Efter tjugofyra år av missade födelsedagar och missade julaftonsdagar – sa jag nej. Jag är viktigare än det här. Läget kommer aldrig att ändras. Mitt val var att stå kvar och må psykiskt dåligt – eller att gå och må bättre än någonsin. Jag valde det sista. Men jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt. Klart det inte var lätt och är inte lätt. Klart att jag saknar att kunna ringa till någon om vad som helst när som helst. Men jag är inte ensam. Jag har fantastiska vänner, en fantastisk sambo och svärföräldrar. Blod är inte alltid tjockare än vatten! Våga ta steget – det är okej.

 

Vad har du för åsikter kring detta?