Blandade bilder från min instagram – @fashionink
Uppdateringen de senaste dagarna har varit sådär och det beror främst på att jag inte har mått särskilt bra. Jag har lagt all min energi och mitt fokus på att jobba. Därefter har jag kämpat med ångest och tvära kast i humöret hemma i soffan. Jag vill också poängtera att det är på jobbet som jag mår bäst dessa perioder. Där kan jag bara fokusera på kunder, kläder, kollegorna och på att jobba. Allt annat lämnar jag utanför! Jag har levt med ångest, i varierande grad, i närmare 15 år och var också under min tonårstid djupt deprimerad. Jag har på något vis vant mig vid att ha ångest. Jag hävdar fortfarande att jag inte är min ångest men ångesten är tyvärr en del av mig och mitt känsloregister. Under tonårstiden åt jag medicin för att jag ens skulle kunna komma ur sängen och jag mår långt ifrån så dåligt idag, därför söker jag inte hjälp. En del människor kan ju inte producera tillräckligt med seratonin i kroppen och blir därmed låga i perioder. Jag har många gånger tänkt att jag kanske är en sådan person. Jag har också många gånger funderat över om jag inte är manodepressiv då mitt mående kan ta såna tvära kast. Glad en dag, fruktansvärt låg en annan. Jag har dock aldrig känt igen mig i beskrivningen av att vara manisk. Jag blir inte manisk. Jag har två lägen. Normala, glada, Alex och den väldigt låga Alex.
Jag kan bara prata för mig själv men efter att ha levt med ångest i 15 år så slutar en till sist att reflektera över sitt mående. Jag har gjort det iallafall. Jag orkar inte fundera ut varför jag mår som jag mår, jag vill bara ta mig igenom det för den här gången. De senaste månaderna har jag dock börjat se ett mönster med min ångest. Den uppkommer eller blir 10 gånger värre dagarna innan mens. Det var dock först igår som jag satte mig ner och verkligen reflekterade över hur jag mår kring min mens. Jag började googla på sambandet och föll rätt snart in på spåret om PMSD. Ett uttryck jag hört många gånger men som jag inte har fäst någon större vikt vid. PMSD, premenstruellt dysforiskt syndrom, är en svårare form av pms och där symtomen liknar depression och ångest väldigt mycket men som ofta försvinner/lättar när mensen kommer. Det känns som om jag fått ett uppvaknande för det är ju så för mig. Jag blir till en helt annan människa dagarna innan mens och den här människan liknar den Alex som för 15 år sedan knappt kunde ta sig ur sängen, för att någon dag in på mensen bli “normal”. Varför har jag inte sett sambandet innan? Jag känner att det kanske är läge att ta sig mod och be om hjälp nu. Att få en ordentlig utredning. Igår ville jag i ena minuten ligga i fosterställning och gråtskrika, för att i andra slå sönder något av ilska, för att i tredje vilja skälla ut Rickard för att han svarade otrevligt på ett sms (vilket han absolut inte gjorde), för att till slut börja om med gråtskrikandet. Då kände jag verkligen att såhär kan jag inte ha det.
Det här inlägget är mer utelämnande än vad jag normalt önskar men jag vill gärna höra om någon annan har liknande erfarenheter? Jag ber sällan om hjälp men den här gången måste jag det, för jag inser att det är ohållbart att leva såhär. Vart ska en vända sig för att få rätt hjälp? Psykiatrin, vårdcentralen eller gynekologen? Jag har läst att en del får äta SSRI för att dämpa ångesten under dessa dagar, vilket jag är lite rädd för. När jag åt SSRI så upplevde jag mig som väldigt likgiltig. Varken glad eller ledsen, jag bara var. Men det kanske blir en annan sak om en bara äter det ett par dagar i månaden? Vad finns det för hjälp att få? Jag hoppas att någon känner igen sig och kan komma med lite råd till en vilsen själ.
28 comments
Åh jag hoppas verkligen att någon har några bra tips – jag har rätt kämpig pms själv (dock inte riktigt lika illa som dig) och har därför oxå funderat på att söka hjälp. Är så jädra rädd för att inte bli tagen på allvar bara. Hur sjukt är inte det egentligen? Stor kram till dig Alex!
Den rädslan bär jag också med mig. Jag hoppas att vi båda ska våga söka hjälp. Kramar
Hej! Jag känner igen mig till viss del. Lever dock med utmattningssyndrom som försvårar det hela en del. Har ätit ssri och känner igen det du skriver, man blir likgiltig. Provade ett tag att tillföra hormoner via preventivmedel, det gjorde mig tyvärr ännu mer depressiv. Mitt tips eg är att prata om det med så många som möjligt. Nånstans tycker man det borde finnas någon som har koll och förståelse för detta! Hoppas du hittar din väg till ett bättre mående! ❤
Tack Inger för att du delar med dig. Jag ska försöka ta mig mod att söka hjälp inom kort. Hoppas du får den hjälp du behöver <3
Jag tror att man vänder sig till gynekologen och inte psykiatrin, då det i grund och botten har med PMS (tänker jag) att göra och inte en psykisk sjukdom. Jag har själv bipolär sjukdom och jag har inte den kopplingen med mensen och humöret, men jag vet att man kan ha det med bipolär sjukdom, tror inte du behöver oroa dig för bipolär sjukdom dock 🙂
Jag har en vän med PMSD och hon äter SSRI innan och efter mens för att reglera humöret.
Lycka till!
Nej jag tror inte heller att jag är bipolär men. Jag får kolla med min gynekolog vad det finns för alternativ. Tack 🙂
Har ingen hjälp att ge men en STOR KRAM ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ i alla fall!
Tack <3
Hej Alexandra! Brukar vara inne och kika i din blogg titt som tätt. Jag bor också i Kalmar och har läst DSM precis som du 🙂 Jag har också haft hopplösa besvär med PMS eller om man till och med ska säga att det är PDMS. För ca ett år sedan hade jag kartlagt mitt “beteende” under en längre tid och begav mig till Kalmar privata gyn. När jag började beskriva mina problem sa hon direkt att “Men Emma, såhär kan du inte ha det!”. Jag tar 10mg citalopram/ dag f.o.m. Tio dagar innan beräknad mens och det har varit extremt effektivt för att minska nedstämdhet, ångest m.m. Så skönt! Hör gärna av dig om du vill!
Glömde min mail 🙂
Hej Emma! Tack för att du delar med dig av din historia. Det låter ju onekligen som om det är något jag borde pröva för att se om det hjälper mig. Jag får samla mod till att kolla med min gynekolog om det är något de kan hjälpa mig med!
Vilket modigt inlägg!!
Stor eloge till dej!
Kram
Tack snälla <3
Jag är stort fan av SSRI, de har räddat livet på mig. Nu har jag andra problem i grunden men min PMS försvann så fort jag började med Cipralex. Gå till en gynekolog och se vad de kan göra för att hjälpa dig! Du ska inte gå omkring och må dåligt.
Ja, de har ju räddat livet på mig också en gång i tiden så jag borde väl egentligen inte vara så rädd för dem.
Min syster lider av PMSD. Det tog tid för henne att bli tagen på allvar och hon har inte fått något gehör hos barnmorskor eller vårdcentral. Mitt råd är därför att vända dig direkt till en gynekolog, på någon form av kvinnoklinik. Fråga alla kvinnor du känner om de kan rekommendera någon bra gynekolog där du bor. Om någon här kan namnge en gynekolog i ditt område hoppas jag de mailar dig. Lycka till!
Det är just min stora skräck, att inte få den hjälp jag behöver. Jag drar mig därför att söka hjälp men ska försöka komma över det!
Jag är rätt säker på att jag har PMDS men har aldrig sökt hjälp för det. Jag pratade med läkare om det då jag ändå gick hos läkare i samband med utmattning. Enligt henne var ssri det som erbjöds och eftersom jag redan äter det tyckte inte hon att det var aktuellt att behandla det på något annat vis.
Jag känner mig faktiskt som mig själv fast jag öre ssri. Har inga känslor av att vara likgiltig, känner fortfarande känslor liksom men medicinen tar udden av de där jobbiga känslorna och ångesten.
Jag äter sertralin.
Jag misstänker så här i efterhand att mycket av mitt mående under livet har berott på PMDS och jag gjorde inte kopplingen förrän jag var typ 38 år. Så sjukt hur lite information som finns om man ser till “officiella” källor.
Hoppas du hittar nåt som funkar för dig! Kram!
Jag äter också Sertralin och tycker de funkar mycket bättre än andra antidepressiva. Är jämnare i humöret även om jag fortfarande har bra och dåliga dagar. Kram och pepp för att du är modig som vågar prata om det! Jag brukar tänka att det är som vilken annan sjukdom som helst och därmed inget att skämmas för.
Tack Linda! Jag skäms inte heller för det däremot vet jag att många är okunniga på psykisk ohälsa och därför vill jag inte dela med mig av min historia allt för mycket. Okunskap leder ju ofta till felbedömningar och fackplaceringar vilket jag vill undvika. Men jag ser ju nu att det engagerar många eftersom jag är långt ifrån ensam så jag ska försöka att våga skriva om det oftare.
Jag åt Citalopram när jag åt SSRI och egentligen åt jag bara i 8 månader för när jag kommit ur den värsta delen av min depression så slutade jag äta dem. Så kanske upplevde jag mig som likgiltig eftersom jag egentligen bara åt dem under perioden då kroppen vänjer sig? Jag har läst att dem ska verka annorlunda när en tar dem mot PMDS så jag ska försöka våga mig på det igen. Tack Camilla för att du delar med dig av din historia! Många kramar
Starkt inlägg! Känner igen mig så väl i det du beskriver. Har gjort kopplingen med mensen, men aldrig tänkt på att det kan finnas en lösning så detta inlägg va ju ett wake up call! Hoppas du finner det stöd o får den rådgivning som kan underlätta den jobbiga perioden för dig framöver. Styrkekram
Tack Malin för att du delar med dig. Jag hoppas att du också ska må bättre i det långa loppet. Kramar
Missa att skriva att sen jag börja träna 3-4 ggr/vecka för ca. 3 månader sedan så har jag märkt en viss förbättring..☺️ Har aldrig tränat regelbundet tidigare, så hoppas att detta kan hålla i sig o göra skillnad i längden.
Jag har egentligen noll koll på PMSD men funderar på om det hade försvunnit om du inte haft ngn mens. Vissa preventivmedel gör ju (oftast) att du helt slipper mensen tex. hormonspiral som jag har. Nu har jag ju inga sådana bekymmer men kanske värt att prova ett sånt preventivmedel som gör att du inte har mens alls? Jag har som sagt ingen aning egentligen men det var bara en fundering, hoppas du får hjälp för hjälp tycker jag du helt klart ska söka!
Preventivmedel är tyvärr ett helvete för mig. Jag får inte äta något med östrogen i och de minipiller jag testat gjorde så jag hade mens 3 veckor i månaden. Jag har haft hormonspiral (östrogenfri) och hade den i 5 år men jag hade ofta väldigt ont i magen vilket jag då trodde var laktoskänslighet men sen jag tog ut den har jag mått prima i magen. Så ja preventivmedel är inte min bästa vän 🙁
Fina fina du! Det är vidrigt att må som du gör. Några tips: kolla in facebookgruppen “Vi som lever med PMS/PMDS” och ladda ner några avsnitt av PMS-Podden. Vi tipsar ( och testar) allt från ssri till zonterapi, hälsokost och livsstilsförändringar. Hoppas du mår ok idag. Stor kram från Jenny & Charlie på PMS-Podden
Tack för tipset!