Apr 10 2017

Bäst under vecka 14:

Jag tycker alltid att en vecka är som bäst då jag har hunnit med mycket både privat och på arbetet. Det sistnämnda har jag verkligen lyckats med den här veckan. Jag har gjort nya och våriga zoner på vår barnavdelning, känt mig inspirerad och förhoppningsvis även inspirerat någon under veckan. Privat har jag kanske inte varit lika effektiv. Men jag har fått undan en del fotomåsten, bildredigering och pakethämtning på 5474 olika utlämningsställen över stan. Ibland får en ju bara vara glad för det lilla.

Sämst under vecka 14:

Attacken i Stockholm. Givetvis. Det är ofattbart. Jag grät när jag såg de första nyheterna, var skärrad hela kvällen och var som många andra illamående av oro innan vänner och bekanta meddelat att de var i säkerhet. Mina tankar har hela helgen varit med de drabbade. Jag blir dessutom både arg och ledsen över att rikspuckon tar detta i tillfälle till att uttrycka sina mindre begåvade åsikter om medmänniskor som dagligen flyr ett helvete.

Det här ser jag fram emot den kommande veckan:

Jag ser mest fram emot att få jobba och få fokusera på något helt annat. Jag har under helgen, likt många andra i vårt land, levt som i en dimma sen i fredags. Det känns så banalt att säga så eftersom jag inte var på plats men attacker som dessa triggar min ångest något enormt och just nu vill jag bara få balans igen. Så jag ser fram emot en ny arbetsvecka, middag med mina kollegor och en ledig påskhelg ihop med mina killar.

Veckans planer:

Jobb, middag med jobbet, påskmiddag med svärfamiljen och förhoppningsvis lite bloggfix.

Veckans MÅSTE:

Uppdatera mina faves och skriva klart ett par olika recensioner. Men egentligen är mitt enda måste under veckan att se till mig själv.

Vad jag gör denna måndag:

Jag jobbar större delen av dagen men har inte stängning. Det känns alltid lite skönt med någon extra timme på kvällen. Jag kommer förmodligen att tjata på sambon om hämtmat ikväll eftersom jag är ledig imorgon och sen lär jag somna i första pausen av Paradise Hotel.

Det här tänker jag mycket på:

Just nu tänker jag mycket på hur jag ska kunna ta mig till London utan att få en major panikattack på köpet. Jag tänker också mycket på hur jag ska kunna jobba med min rädsla över att resa, åka tunnelbana, stora folksamlingar och bara överlag situationer där jag inte har kontroll. Att inte låta rädslor likt dessa, som jag har haft i flera år, få kontrollera mitt liv. Men det är i perioder så otroligt svårt.