När livet har sin gång

Hej. Det är så svårt att hitta ord just nu men jag ska försöka. Min fina, älskade, svärmor somnade nyligen in efter en tids sjukdom. Alldeles för tidigt. Vi – jag – trodde att hon var på bättringsväg även om det alltid fanns en tanke i bakhuvudet som sa annat. Att det skulle gå fort den sista tiden tror jag inte att någon var beredd på. I samma veva åkte Rickard på en sen länge planerad jobbresa till USA och jag som är halv utan honom i vanliga fall kan inte ens beskriva hur mycket jag saknat honom vid min sida den senaste tiden.

Min svärmor var en otroligt viktig människa i mitt liv. Hon var mamman jag aldrig fick och den bästa av svärmödrar. Från dag ett välkomnade hon mig in i familjen och gjorde alltid sitt yttersta för att jag skulle känna mig som en i familjen. Hon var väl insatt i min uppväxt och har aldrig tvingat på mig saker hon vet att jag inte klarat av. Jag minns vår första jul ihop. Julen som alltid varit så extremt jobbig för mig och hur hon gjorde allt för att den skulle bli så enkel men minnesvärd som möjligt för min skull. Eller hur hon flyttat runt på familjemiddagar till datum då jag kunnat vara med. Och hon var nog den här bloggens största fan. Vi var viktiga för varandra. Jag går sönder av tanken på att hon inte kommer att vara en del av vårt bröllop. En dag hon såg så mycket fram emot. Jag är dock glad över att jag den sista tiden valde att dela med mig av så mycket jag kunde om bröllopet. Bilder på min klänning, detaljer om fest och kyrka – om allt vi redan spikat. Utifall att.

Som en familj kommer vi att ta oss starka ur det här och jag är så otroligt glad och tacksam för att jag får vara en del av den här familjen. Det kommer att vara tufft ibland men vi klarar det! Jag kommer att försöka blogga lite framöver eftersom jag behöver något annat än jobb och sorg att fokusera på men blir det tyst igen så förstår ni säkert varför.

Ta hand om er ♥